ipe

är det bra eller dåligt att ha lätt att förlåta? är det bra eller dåligt att inte alltid göra det mest uppenbara? jag vet inte längre vad jag ska tro eller tycka om vissa saker. vissa personer också för den delen. kanske mest migsjälv men kan inte alltid tro att det är mig felen ligger i. för det är omöjligt.
jag blir så jävla less. less på det mesta, egentligen allt. vardagen, men samtidigt allting som är nytt eftersom allting går i samma mönster ändå. samma reaktioner helatiden då något händer. samma lika. helatiden.

vad är det man går och väntar på egentligen? vad är drivkraften? vad får oss människor att fortsätta fast man inte känner någon speciell lycka? vad är lycka egentligen, bakom alla simpla nöjen och fakeade leenden? jag vet inte. jag vet ingenting längre för orkar inte tänka. tankarna suger ur de sista av mig. och vad händer sen?