ipe

Sen jag kom upp till luleå efter sommaren har mitt liv iprincip varit ett helvete. Detta har till största del berott på skolan. Har läst två kurser: byggprojektledning och hållbart byggande. Två kurser jag sett frammemot och som låter fett roliga. MEN. den förstnämnda har varit allt annat än rolig...

När skolan får en att prioritera bort dom viktigaste sakerna i ens liv. Äta, sova, träna. All tid måste läggas på skolan. Så många dagar jag spenderat 15 h isträck i skolan. Inte haft tid/glömt äta. Kommit hem kl 22 och insett att senast man åt något var lunchen klockan 12. Så många sena kvällar jag pluggat hemma till 1 på natten. Legat vaken till 3 för att de ej går slappna av och sedan klivit upp 7 morgonen efter. 

Att det känns som man måste välja mellan sova eller träna. För tiden kan ju inte tas från plugget? 

2 månader i dett liv. Eller okej jag ska inte överdriva. Från början var de inte såhär, men senaste månaden iaf. 

Detta är inte det enda jobbiga i mitt liv nu. 2 andra viktiga faktorer spelar även in. För de första har jag nu blivit helt allergisk mot mjölk. Laktosfritt räcker ej. Har mått illa innan jag kom på vad som var felet, och det är påfrestande även nu. Ingen mer choklad, ingen ost... allt mjölkfritt smakar bajs. Endel yoghurtar är så äckliga så ja tappar matlusten flera timmar. Nu är frukosten en ännu hemskare grej än förut...

Och för de andra: jag började somsagt om att spela innebandy. Detta gick åt skogen. Mitt knä fixar det inte. Kortfattat kan ja säga att jag har ont nästa helatiden varje dag. Har iaf börjat gå hos sjukgymnast, ingen förbättring än så länge men har iaf hopp. Innebandyn är bara att glömma...

Allt dehär, har bidragit till att jag för första gången i mitt liv har upplevt något jag aldrig förut upplevt. Stress. 

Det har börjat med att jag gör lite underliga saker. Ställer in saker fel/uppochner i kylskåpet. Låser in nycklar och måste ringa vaktmästaren. Försovningar. Sprayar hårspray ist för torrschampo. 

Det fortsatte idag med att jag börjat må fysiskt dåligt. Det har hänt mig 3 gånger i mitt liv att jag spytt av smärta. Idag var de nära en fjärde... pluggade med 2 polare på skolan. Fick ondare och ondare i huvet/nacken så jag tillslut var tvungen gå hem (detta skulle ja inte gjort om ja ej kände att de var åt helvette. Pluggar till en tenta jag ej har höga förhoppningar om). Kan typ inte beskriva smärtan. Paniken. Kändes inte som jag fick nog syre då jag andades och att blunda gjorde allt bara ännu värre. 

Det är bättre nu men har inte mått bra resten av dagen. Hoppas på en bättre morgondag. Jag har inte tid bli sjuk eller må dåligt. 

Det jag verkligen inte hoppas på är att bli sjuk efter tentan är skriven (bara för att ja äntligen då kan andas ut), för då har jag andra planer! Nämligen BERLIN! Längtar så fruktansvärt :) så livet är inte bara pest och pina. Har ju även haft 3 fantastiska helger senaste tiden också (som jag berättat om här på bloggen!) 

Så ville bara skriva av mig lite. Berätta att jag snart är back on track. Har varit väldigt off senaste tiden och ursäktar till mina vänner om jag varit distanserad eller konstig. 

Nu ska ja försöka sova, kl 21 ! De behöver jag. Godnatt :)