dont wake me when im dreaming
jag älskar att kolla på romantiska filmer där tjejen får sina drömmars kille. älskar övergången från den tafatta första gången de pratar, till att bli den perfekta flickvännen. jag älskar att drömma och använda min fantasi. tänk om livet vore som en film
ingenting är som de borde. jag skulle vilja leva under den tiden där en kyss betydde att man gillade den andre, då en komplimang faktiskt var någonting man menade. vad spelar någonting för roll längre då sakner bara verkar vara ett spel? och vad är egentligen att vinna?
